Blogg och magasin

Det är mycket med det jordiska – om naiv realism och våra svåraste samtal

04.01.2026

Ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag ingenting vet.
- Sokrates 

Sokrates insikt visar att visdom inte handlar om att samla fakta, utan om att förstå sina egna begränsningar. Det låter enkelt i sak, men kan i praktiken vara både jobbigt, svindlande och skrämmande.

Det är en insikt som blivit allt tydligare i takt med att jag fördjupat mig i frågor om naiv realism – om hur vi människor tenderar att uppleva vår egen världsbild som självklar, objektiv och rationell, samtidigt som andras perspektiv framstår som obegripliga eller hotfulla.

Naiv realism är ett begrepp jag länge varit medveten om i teorin. Jag har inte varit blind för att jag själv påverkas av den. Men som så ofta med psykologiska mekanismer blev den påtaglig först efter en total frontalkrock – i mötet med en åsikt som inte bara var annorlunda, utan som upplevdes hota något jag tagit för givet.

Sådana kollisioner uppstår ofta när vi byter sammanhang. Geografiskt, socialt eller kulturellt. Perspektiv som tidigare framstått som självklara kan då plötsligt ifrågasättas, inte genom aggressiv konfrontation utan genom att någon helt enkelt ser världen på ett annat sätt och är obeveklig i sin övertygelse. Ett sådant möte kan exempelvis uppstå i samtal om språk, identitet och minoritetsstatus.

Det var i alla fall i det spänningsområdet som min egen frontalkrock uppstod.

Image by Lynn Neo from Pixabay
Image by Lynn Neo from Pixabay

Vad är naiv realism?

Inom socialpsykologin används begreppet naiv realism för att beskriva människors tendens att uppfatta sin egen världsbild som objektiv, rationell och neutral. Det innebär ofta tre underliggande antaganden:

  1. att jag ser världen sådan den är

  2. att den som inte håller med mig saknar information

  3. att den som trots information inte ändrar sig måste vara partisk, irrationell eller illvillig

Forskning sammanfattad i bland annat The Psychology of Fake News visar hur detta sätt att tänka bidrar till polarisering. Oenighet blir inte längre en fråga om perspektiv, utan om karaktär och intentioner.

Algoritmer skapar filterbubblor genom att förstärka det vi redan engagerar oss i och tona ned det som utmanar oss. Image by Pixelkult from Pixabay
Algoritmer skapar filterbubblor genom att förstärka det vi redan engagerar oss i och tona ned det som utmanar oss. Image by Pixelkult from Pixabay

Språk, minoriteter och objektivitetens illusion

Jag har flyttat mycket och bott på flera platser i vårt avlånga land. På de flesta av dessa har sverigefinnar, tornedalingar och även en och annan finlandssvensk korsat min väg – ofta som en självklar del av vardagen. Jag har själv räknat mig till kretsen av anhöriga, med familjeband som sträcker sig åt flera håll. Under större delen av mitt liv har detta varit just det: normalt.

Jag har samtidigt varit medveten om de många spänningsfält som omger dessa frågor. Om finskans roll i Sverige. Om åsikter kring särskilda förvaltningsområden. Jag minns videoklipp från Sannfinländarna där svenskan framställdes som ett blodigt gatlopp. I släktforskning har jag sett tornedalska släktingar försvinna in under rubriker som "främmande stam". Men allt detta har länge förblivit på avstånd – som åsikter som fanns där ute, hos andra. Hos mindre grupper, aldrig i majoritet.

Det var först när dessa perspektiv plötsligt dök upp i min egen närhet som något förändrades. När de inte längre var abstrakta hållningar, utan riktades mot något som berörde mig direkt. Det som tidigare känts otänkbart blev påtagligt, och det var där – i den förskjutningen – som jag började förstå hur starkt våra föreställningar om normalitet, tillhörighet och hot hänger samman med var vi befinner oss, och vem som talar. Solklart i en textbok, mer omvälvande när det kommer nära.

Språkfrågor är ofta särskilt laddade arenor för naiv realism. De rör inte bara kommunikation, utan även historia, makt, tillhörighet och rättvisa. Samma språk kan samtidigt vara ett verktyg för tillhörighet och ett minne av förtryck, beroende på vem som talar och varifrån.

I ett nordiskt sammanhang kan detta ta sig uttryck i diskussioner om sverigefinnars och tornedalingar, eller finlandssvenskars språkliga rättigheter. För vissa framstår dessa rättigheter som självklara och okontroversiella, medan andra tolkar dem genom helt andra raster – exempelvis som uttryck för koloniala arv, klasskillnader eller historiska privilegier.

Frågan är inte vem som har rätt eller fel, vems sanning som väger mest – utan hur vi gör något konstruktivt av dessa sanningar och perspektiv. 

För här uppstår ofta en kollision mellan olika sanningar. Erfarenheter som var och en bär med sig och som, betraktade var för sig, kan vara både rimliga och sanna. Problemet uppstår inte nödvändigtvis i sakfrågan, utan i mötet mellan perspektiven. I sådana situationer är det lätt att uppleva den egna positionen som neutral och faktabaserad, medan den andras syn framstår som känslostyrd eller hotfull. Det är här naiv realism blir verksam.

Ett vardagligt exempel: Tim läser en artikel

Föreställ dig att Tim läser en artikel som bekräftar det han redan tror om ett omdiskuterat samhällsämne. Rubriken väcker igenkänning, formuleringarna känns rimliga och kommentarerna under artikeln är övervägande positiva. Tim delar texten vidare.

Senare samma dag stöter han på en annan artikel om samma ämne, men från ett annat perspektiv. Den känns genast mer tveksam. Han läser den snabbare, fastnar vid formuleringar som skaver och noterar detaljer som verkar oklara. Artikeln delas inte vidare.

Utan att Tim fattat ett medvetet beslut har confirmation bias redan varit verksam. Den första artikeln passade in i hans befintliga världsbild och upplevdes därför som trovärdig. Den andra krävde mer kognitiv ansträngning och ifrågasatte det han redan "visste", vilket gjorde den lättare att avfärda.

När algoritmerna dessutom noterar vilket innehåll Tim engagerar sig i, förstärks mönstret. Liknande artiklar dyker upp oftare i hans flöde, medan alternativa perspektiv gradvis försvinner. Filterbubblan sluts inte med ett klick, utan genom en serie till synes oskyldiga val.

Studier visar dessutom att upprepning i sig spelar roll. Återkommande exponering för ett påstående gör att det med tiden kan upplevas som mer sannolikt, även om det initialt kändes orimligt. Det som först väckte motstånd kan, genom igenkänning, börja kännas bekant – och det bekanta upplevs ofta som tryggare och mer trovärdigt. Detta är en av anledningarna till att desinformation kan vara så svår att bemöta: det räcker inte alltid att något motbevisas en gång.

När förståelse kräver mer än god vilja

Ju mer man studerar naiv realism, desto tydligare blir en annan insikt: det är oerhört komplext att faktiskt förstå varandra.

Inte för att vi saknar empati, utan för att mänsklig förståelse kräver en grad av medvetenhet som sällan är möjlig att upprätthålla – särskilt i stressade miljöer som arbetslivet eller i polariserade offentliga samtal.

Här spelar våra kognitiva bias en avgörande roll.

Fakta: Bias i ett nötskal

Kognitiva bias är systematiska genvägar i vårt tänkande. De hjälper oss att orientera oss i en komplex värld, men kan samtidigt snedvrida vår förståelse av andra människor och av verkligheten.

  • Naiv realism
    Tendensen att uppleva den egna världsbilden som objektiv och självklar, och andras perspektiv som okunniga, irrationella eller illvilliga.

  • Confirmation bias
    Att vi söker, tolkar och minns information som bekräftar det vi redan tror, samtidigt som vi bortförklarar eller ignorerar motstridiga uppgifter.

  • Anchoring bias
    Att den första informationen vi möter blir ett ankare som fortsätter påverka våra bedömningar, även när ny information tillkommer.

  • Hindsight bias
    Efterklokhetens fälla: när något har hänt upplever vi det som mer förutsägbart än det faktiskt var.

  • Fundamental attribution error
    Vår benägenhet att förklara andras handlingar med deras personlighet, medan vi förklarar våra egna handlingar med situationen.

Tillsammans bidrar dessa bias till att förstärka filterbubblor, skapa ekokammare och göra genuina möten svårare – särskilt i polariserade eller stressade sammanhang.

Sanning, rättvisa och vad som står på spel

Det svåra är sällan att flera parter kan säga "jag har rätt" – för ofta är det sant, på olika sätt och samtidigt. Problemet är sällan sanningen i sig, utan hur vi hanterar den, och vad vi är villiga att offra för att inte låta oss stoppas av den.

För sanning kan vara obekväm. Den kan kräva att vi avstår tolkningsföreträde, omprövar vår position eller erkänner att vår egen bild av världen inte är så neutral som den känns. Och där tar det ofta emot.

För att summera allt detta – alla spänningsfält, alla lager av historia, identitet och bias – låt oss låna orden från Gerda Antti och hennes Ulla:

"Det är mycket med det jordiska."

Alla bias till trots skickar jag varma tankar till alla som ändå orkar försöka förstå.
Till alla som orkar stanna kvar i det svåra, i det motsägelsefulla.
Till dem som orkar eftersträva genuina möten, trots att det kräver självkritik, tålamod och mod.

Det är mycket med det jordiska.
Men det är också där vi lever.


Vidare läsning

Kognition, bias och verklighetsuppfattning

  • Ross, L. & Ward, A. (1996). Naive Realism in Everyday Life.

  • Greifeneder (2020). The Psychology of Fake News [Elektronisk resurs]. Routledge

  • Vosoughi, S., Roy, D. & Aral, S. (2018). The spread of true and false news online. Science.

  • Pariser, Eli (2013). The filter bubble how the new personalized web is changing what we read and how we think. Johanneshov: MTM

  • Kahneman, D. (2011). Thinking, Fast and Slow.

  • Sunstein, Cass R. (2017). #Republic. [Elektronisk resurs] : divided democracy in the age of social media. Princeton: Princeton University Press

Språk, minoriteter och makt i Norden

Sverigefinnar

Tornedalingar & meänkieli

Finlandssvenskar och svenska i Finland

Artiklar och samtida språkdebatt

Om svenskans roll i Finland

Om minoritetsspråk i Sverige


Share