Storm, regn och halvtomt i kylen

Ibland blir dagen inte alls som man tänkt sig.
Planer ställs in, vädret vänder och energin rinner ur en.
Men någonstans mellan motvilja, en kom kyl och ett halvfullt skafferi går det ändå att få ihop något –
inte perfekt, men tillräckligt.

Dagen som inte blev 

Planen var att spendera dagen utomhus, i gott sällskap.
Så blev det inte.

Planerna ställdes in.
Ute blåste storm, regnet pepprade mot fönstren.
Humöret låg i botten, inspirationen likaså.

Det var en sån dag som inte riktigt vill bli något alls.
Jag var för kavat för att vilja göra något åt den heller – dagen var dum!

Det var inte så här ledigheten skulle kännas.

Jag stod en stund i köket och funderade på om det var värt det.
Om jag inte bara skulle ge upp och äta något enkelt.
Impulserna sa te och mackor, och det blev nästan så – om det inte var för det där dåliga samvetet.
Den där lilla inre rösten som muttrade om egenansvar och hälsa.

Men så började jag ändå.
Skafferiet var fullt till brädden, kylen mindre så.

Lite purjolök, en paprika (som sett bättre dagar) och så standardlagret av bönor och krossade tomater.
En oöppnad påse blandsallad – extra krisp!

I frysen fanns som vanligt ett nödlager av frysta bruna bönor, fryst hackad lök, vitlök, dill och –
potatisbullar och en sorglig halvfull påse med quornfärs.
Faktiskt även flera förpackningar bröd av olika sorter, däribland tortillabröd.

Hallelujaropen uteblev.
Men något annat hände.

Någon liten inspiration började röra sig bakom en ganska tjock mur av trulighet.
Det här började likna ett pussel.
Problemlösning. En utmaning.

Det gillar vi.

Som lite extra pepp återfanns också en burk jalapeño och en burk chili flakes.
Dessutom stod en sprillans ny burk med spiskummin på kryddhyllan (egentligen kryddlådan, men det låter inte lika fint), som alltid får komma in när inget annat riktigt vet vad det vill vara.

Jag ropade inte Eureka –
men väl: burrito.

Stekpannan åkte fram och ingredienserna ner i den!
Något liknande livsglädje och segersötma bubblade… och just då gav spisen upp.
Spishällen, som inte ens är ett år.

När även hällen gav upp ändrades planerna igen – maten fick gå klart i ugnen.
Det blev inte perfekt.
Men det blev varmt.

Lite krispigt.
Lite gott.

(Eller ja – rätt mycket gott, egentligen.
Men vi var inte helt över truligheten.)

Och just det som behövdes.

Recept

Burrito på trots

Du behöver (ungefär, inget är så noga dagar som denna)

• Tortillabröd 2–4
• 1 röd paprika
• 1/2 purjolök
• 1 burk svarta bönor
• 2 potatisbullar
• Gul lök (min var lätt frostig och direkt från frysen)
• Vitlök
• Lite quornfärs (jag tog det som fanns i kylen)
• Krossade eller passerade tomater efter behag
  (det bör dock inte bli för såsigt)
• Jalapeño och/eller chili flakes
• Spiskummin (viktigast av allt)
• Lite soja
• Olivolja
• Salladsmix

Gör så här

1. Överväg att ge upp

Stå i köket en stund.
Fundera på te och mackor.
Känn efter. Sucka lite.

Börja ändå.

2. Hacka det som finns

Skär purjolök och paprika.
Tärna potatisbullarna i små kuber.
Hacka jalapeño om du vill ha lite sting.

3. Stek (så gott det går)

Hetta upp olivolja i en panna.
Släng i allt: purjo, hackad lök, paprika, potatisbullekuber, bönor, quornfärs.

Krydda med:

• spiskummin
• chili
• lite salt och peppar

4. Gör det till en fyllning

Tillsätt krossade tomater.
En skvätt soja.
Rör ihop tills det ser ut som något som skulle kunna hamna i ett bröd.

5. När spisen ger upp

Flytta allt till tortillabröd.
Vik ihop. Lägg i en form.
Ringla lite olivolja över.

6. In i ugnen

200–225°C i ca 10–15 minuter
(tills det ser lite krispigt och färdigt ut)

Avnjut tillsammans med en rejäl portion blandsallad med extra krisp.
Min påse visade sig ha äppelbitar i sig – det blev riktigt gott som kontrast till min ganska chilirika mat.

I brist på färsk citron skvätte jag på lite citronkoncentrat och lite malen svartpeppar.

Reflektion – näringsvärde kontra "girl dinner"

Det finns många sätt den här middagen hade kunnat förhöjas på.
Lite mer tid, lite mer omsorg, fler grönsaker och smakprofiler.

Men den är också ack så mycket bättre än de där så kallade "girl dinners"
som jag försöker röra mig allt stadigare bort ifrån.

Det där småätandet.
Plocket.
Något snabbt som aldrig riktigt blir en måltid.

Här fanns ändå något som höll ihop och mättade.
En riktig hemlagad måltid.

Sallad och paprika gav fibrer och vitaminer.
Bönor och quorn gav protein.
Brödet och potatisbullarna gav kolhydrater — energi, mättnad.
Och fettet från olivoljan smorde kroppen, band ihop allt.

Som självomsorg — ett framsteg.
För att skapa en sundare relation till mat — rena revolutionen!