Jag kom tillbaka från den danska värmeböljan till en svensk sommarstorm.

Det regnade. Det åskade. Från balkongen såg jag blixtarna lysa upp himlen medan jag låg nedbäddad på balkonggolvet och funderade på om det verkligen var en särskilt klok plats att befinna sig på. Jag borde nog ha gått in, men det fanns något märkligt dekadent i att ligga kvar.

Stormen behövdes. Framför allt regnet.

Luften hade legat som ett tungt lock över Stockholm. En sådan där tryckande värme som får det att kännas som om själva atmosfären vilar över axlarna. Händer från ovan verkade hålla ett väldigt glaslock över staden. I mitt huvud hade jag börjat föreställa mig att vi alla gick omkring och höll emot det där locket tillsammans. Inte konstig att vi kände oss trötta, svaga och flåsande.

Sedan kom regnet och åskan.

Det var som om någon lyfte på locket. Tyngden lättade, staden drog ett gemensamt andetag och vi fick, om så bara för en stund, vila från uppdraget att bära himlen. När åskan drog in kändes det som om någon äntligen lyfte på locket och sa: "Nej hörrni, ni kan ta rast nu."

Jag bestämde mig därför för att göra... absolut ingenting.

Inga nya projekt. Ingen städning. Inga episka planer. Bara några timmar tillsammans med min ganska dammiga Nintendo Switch.

Efter lite googlande efter korta spel föll valet på Oh...Sir! The Insult Simulator, A Short Hike, The Innsmouth Case, Runefall och Inkulinati. klick, klick, köp - ladda ner.

Det första jag provade var Oh...Sir!.

Premissen är lika enkel som genialisk. Två personer bygger turvis upp allt mer absurda förolämpningar genom att välja fraser ur ett gemensamt bibliotek. Det handlar inte om att vara elak – det handlar om att vara kreativ. Det är inte nödvändigtvis de grova förolämpningarna som vinner, utan de roligaste (spelskaparna låter i spelet meddela att det tar sig all rätt att besluta vad som är mest roligt). Som om någon blandat en salongsduell med ett avsnitt av Monty Python's Flying Circus.

Spelet bär sina inspirationskällor öppet. Monty Python genomsyrar humorn, men utvecklarna nöjer sig inte där. Bland de spelbara karaktärerna finns till och med H. P. Lovecraft, komplett med egna repliker hämtade ur Cthulhu-mytologin. Plötsligt kan en verbal duell handla om tentakler, Necronomicon, Dagon och uråldriga fasor från djupet i stället för betydligt mer jordnära förolämpningar. Det är precis så bisarrt som det låter – och precis så underhållande. Som sista boss utmanar spelaren en tydligt Morgon Freeman inspirerad Gud, vägen till vinst går genom att förolämpa den heliga familjen, vilket känns fullständigt rimligt i ett spel där man kan vinna en ordduell genom att sätta ihop den mest bisarra meningen man kan tänka sig.

Det är ett spel som känns skapat av människor som haft väldigt roligt när de skrev dialogen, och den glädjen smittar av sig.

Spelet lockade fram precis samma känsla som Cards Against Humanity: man skrattar så att man kiknar, för att sekunden senare fundera över om man i grunden kanske är en ganska hemsk människa. Sedan spelar man en omgång till.

Den enda lilla besvikelsen är att jag ännu inte lyckats hitta någon att spela mot online. Spelet släpptes redan 2016, så det är kanske inte så konstigt om servrarna är lite ödsliga nuförtiden. Eller så råkar jag bara logga in när resten av världens förolämpningskonstnärer är upptagna. Men om det mot förmodan finns någon annan där ute som känner ett behov av att utkämpa en duell i Monty Python-doftande förolämpningar...

...så vet ni var jag finns.

Speljournal

Spel: Oh...Sir! The Insult Simulator

Utvecklare: Vile Monarch

Släppt: 2016

Tid spelad: ca 6 timmar (man kan nog komma undan med färre, jag hade FÖR kul!)

Genre: Party / Humor / Strategi

Passar den som...
...gillar Monty Python, ordvitsar, absurda förolämpningar och inte tar sig själv på alltför stort allvar.

Hur mycket jag skrattade: 9/10

Lätt att plocka upp: 10/10

Kommer jag spela igen?
Absolut. Förhoppningsvis mot en mänsklig motståndare.
Som en annan spelare utryckt det på STEAM: Det är synd att jag inte fått uppleva detta spel i sin "prime".

Bästa överraskningen
Att H. P. Lovecraft är en spelbar karaktär.

Liten besvikelse
Jag verkar vara ungefär tio år för sen till onlineservrarna.

Favoritförolämpning

Den som gav mig min första seger
Målet var att förolämpa en överdrivet patriotisk motståndare.

"Your country is a horny little bunny and is very naughty!"

Den grövsta förolämpning jag lyckades få till:

"You look like your cousin's car and a deamon's asshole, you dickbag!"

Mest träffande:

Där låg jag, med håret på ända efter att ha flytt åskvädret, iförd mjukisshorts och en urtvättad festivaltröja, när spelet presenterade följande observation:

"Some bloody minger secretly adores this conversation!"

Jag kände mig märkligt träffad.

Betyg 

• Perfekt regnspel ⭐⭐⭐⭐⭐
• Kräver hjärna ⭐⭐⭐☆☆
• Kräver humor ⭐⭐⭐⭐⭐
• Risk att ifrågasätta sin moral ⭐⭐⭐⭐⭐