Vad är en Xanthenius?
Det började med en felöversättning.
Under det tidiga 2000-talet, när jag ännu inte hade tillåtelse att röra mig fritt på Internet eller skapa konton utan vuxennärvaro, behövdes ett alias för att logga in på ett spel. Varesig första namn eller smeknamn fungerade, båda var tagna. Attans osis och pottsork (Jag hade upptäckt Mad brädspelet och Magnus och Brasses Svordomsvisa veckan innan). Jag testade vidare, kanske mitt mellannamn... nej.
Inte hundens namn heller. Vad tusan kunde jag hitta på för namn som inte redan var taget? Frustrationen var stor, fler strofer från svordomsvisan kom i åtanke.
Från ett annat rum ropade min mamma:
"Skriv Xanthis."
Eftermiddagen – och kvällen – var räddad. Spelet kunde börja.
Vad en Xanthis var, eller kunde vara, ägnades ingen större tanke. Antagligen hade jag inte bytt mig om att ta reda på det, om det inte var för min morfar. Triumferande och med en gillande nickning, förklarade han att "Xanthis är grekiska och betyder blond."
Morfars teori var att mamma försökt vara lite lustig. Under en inte helt kort period hade jag nämligen gått under smeknamnet Goldie, efter Goldie Hawn – ett resultat av en fluffig gyllen-blond kalufs och en övervuxen lugg som min mamma absolut inte fick trimma.
Några uppslag i lexikon och en djupdykning i en sökmotor senare visade det sig dock att det egentligen är Xanthos som betyder blond – inte Xanthis och morfars teori föll.
Men då var det redan för sent.
Namnet hade slagit rot.
Särskilt starkt blev det när jag vid morfars dator fick läsa om Prinsessan Xanthis, dotter till kung Thespis, mor till Homolippus, son till Herkules. Just titeln prinsessa bländade förstås mer än något annat just då. Både Tv-serien young Hercules och Disneys animerade Hercules med tillhörande TV-spel var storfavoriter hos mig, att det fanns en koppling gav helt klart pluspoäng.
Namnet följde med mig och blev mitt alias, mitt smeknamn och så småningom ett ankare. Alias Xanthis blev också namnet på min första blogg, som under några år samlade en trogen läsarskara.
Som etnologistudent stötte jag på hur en äldre herre i kommentarsfältet till en blogg refererade till skribenten som en "Xantippa" - spännande!
Xantippa, hustru till Sokrates, har i århundraden reducerats till karikatyr – en ilsken, gnällig figur. En orättvis bedömning.
Att låta namnet Xanthenius bära ett eko av Xantippa är därför ett medvetet val. Ett sätt att återta ett namn och fylla det med värdighet, motstånd och närvaro.
Med tiden kom Xanthis att bli synonymt med mytologi, historia, arv, teater, musik, arkitektur, konst, reflekterande och skrivande. Det blev en representation för det nyfikna och undersökande, det skapande och berättande men också det konkreta och pragmatiska– kort sagt det som gör människan till människa.
En Xanthenius är därför inte bara ett namn.
Det är en person, eller ett kollektiv, som delar denna fascination för kultur, arv och utveckling – och som, likt Xantippa, är orädd att ifrågasätta, att uttrycka sig och att ta plats.