Film som samtalsrum – om kortfilm, community och modet att bli klar

Kan film förändra världen?

Det låter stort. Ändå var det precis den känslan jag bar med mig hem.
Att säga att det förändrade mitt liv, låter stort och dramatiskt men detta möte skakade mig åtminstone till liv, och gav mig en välbehövlig spark i baken - done beats perfekt.
Att skapa handlar om möten, inte perfektion.

En kylig fredagskväll samlades filmskapare och publik på Folkets hus i Kallhäll för att se kortfilm och tala om filmens betydelse i dag. Jag mötte tre unga filmskapare: Niklas Tomas, filmfotograf och redigerare, Amin Smida, filmskapare och självutnämnd filmnörd, och Saud Saleh, manusförfattare och skådespelare. Tillsammans bjöd de in till ett samtal om sina processer, sin syn på filmmediet och om varför film fortfarande spelar roll – bortom algoritmer, budgetar och perfektion.

Jag borde ha stannat hemma av Saud Saleh är en film med ett tydligt moraliskt budskap, där huvudkaraktären – spelad av filmskaparen själv – tillsammans med sin bror hamnar i konflikt kring livet, moralen och vänskapen. I filmens beskrivning står det:
"Ofta kan en hemsk situation bli den avgörande faktor som påverkar hur man väljer att leva sitt liv framöver."

Saud själv beskrev filmens drivkraft så här:
"Vi har bara ett liv, och det är nu – vi lever det just nu. Jag tycker film är viktig för att den kan bära ett budskap. Om du är i en period i ditt liv kan du hitta en film – eller en genre – som motiverar dig att förändra något, testa något nytt eller bara känna igen dig."

Publiken fick även se Varm choklad av Iman Talabani – en film som med humor och värme skildrar en kvinnas resa från motvillig SFI-student till självupptäckt, självförtroende och hopp, centrerad kring upptäckten av varm choklad. En charmig och lekfull film som möttes av både skratt och igenkänning.

Kvällen avslutades med en förhandsvisning av trailern till den mer satiriska Party Pooper, presenterad av Niklas Tomas och Amin Smida. Filmen leker med en överdriven verklighet och väckte både nyfikenhet och skratt.

Niklas beskrev sitt förhållningssätt till satir så här:
"Satir är ett sätt att säga något allvarligt utan att peka med hela handen. Ibland når det fram bättre så."

Trots att filmerna tangerade komplexa ämnen lämnade de publiken med mersmak snarare än tyngd.

Filmens betydelse i dag

Samtalet gav mig nya perspektiv på filmpedagogik, skapandets förenande kraft och vad som händer när vi sätter ord på vårt eget skapande. Att tala om film kräver både spårbarhet och ärlighet – kanske var det just därför mötet i Folkets hus i Kallhäll blev så genuint.

Redan tidigt i samtalet återkom frågan om varför film är viktigt i dag.
"Film är viktigt för att visa att det här mediet inte är dött. Sociala medier är inte allt man behöver konsumera. Du kan fortfarande se film och ha kul – och kanske se något nytt."

Flera av filmskaparna beskrev hur många samtida filmer liknar varandra, men att kortfilmen fortfarande rymmer en särskild frihet.
"Det finns skapare som går utanför boxen och gör något som är annorlunda. Något som väcker en känsla. Och det är viktigt."

Film beskrevs inte bara som underhållning, utan som ett sätt att spegla verklighet – ibland överdrivet, ibland satiriskt, ibland smärtsamt nära.
"Oavsett om en film är två minuter eller trettio minuter lång så är det fortfarande någons verklighet."

Film som kommunikation

Under samtalet blev det tydligt att filmmediet upplevs som något mer än berättande – snarare som kommunikation på flera plan samtidigt.
"Film är den bästa formen av kommunikation. Skit i brev, skit i sms. Filma till mig."

En annan filmskapare fyllde i:
"Även om det finns en språkbarriär – säg att filmen är på svenska – så går bild, ljud och känsla förbi språket. Det är kommunikation på så många nivåer samtidigt."

"Film når både det personliga och det kollektiva. Någon kan känna igen sig. Någon annan kan lära sig något nytt. Någon, långt bort, kan spegla sin egen verklighet i någon annans."

Skapande som gemenskap

Ett återkommande tema var vikten av community. Att arbeta som indie-filmskapare innebär ofta att skapa utan budget – men aldrig utan människor.
"Det är svårt att klappa med en hand. Men tillsammans kan man dra i trådar. Någon känner någon. Det blir en kollektiv kraft."

Saud återkom till betydelsen av relationer i skapandet:
"Film kräver människor. Du behöver producent, manusförfattare, regissör, skådespelare – det går inte att göra själv. Och när man jobbar så här blir det inte bara tjänster man byter. Det blir ett utbyte. Mer som en familj än ett uppdrag."

Niklas fyllde i:
"Alla är hungriga. Alla vill hjälpa till. Det är nästan ingen som säger nej."

Att våga släppa sitt verk

När samtalet rörde sig mot filmpedagogik och råd till unga filmskapare blev ett budskap särskilt tydligt: det största hindret är sällan bristen på idéer.
"Det största problemet är inte att hitta en bra idé eller bra skådisar. Det är att våga släppa det man gjort."

"Det är bättre att ha något klart än perfekt. Är det perfekt kommer ingen se det. Är det klart – då finns det."

Ett uttryck kom att sammanfatta mycket av kvällen:
"Done beats perfect. Always."

En kväll som stannar kvar

Det finns mycket att lära av indie-filmskapare. Den värdegrund som de tre unga männen beskrev – präglad av samarbete, generositet och öppenhet – framstår som både sund, stärkande och bejakande.

Jag lämnade Folkets hus upplyft, glad och inspirerad, med nya perspektiv på film som samtalsforum. Det blev en kväll av spontana möten, filmvisningar och lärdomar om community, skaparkraft och modet att släppa både ego och prestationsångest – och om att våga skapa för att andra ska få se.

"Film är den bästa formen av kommunikation. Skit i brev, skit i sms. Filma mig."

I de orden ryms en uppmaning att interagera snarare än att konsumera. Att se film inte bara som färdiga verk, utan som samtal, försök och utbyten – något levande och gemensamt.

Vad väntar härnäst?

För Saud väntar uppföljaren Jag borde ha stannat hemma – del 2.
Niklas berättade om projektet Hood Famous, en hood noir mystery-thriller som delvis bygger på verkliga händelser.
"Och mer än så får ni vänta och se," skrattade han.

Amin hintade om ett kommande projekt, en psykologisk thriller som kräver aktivt deltagande av tittaren.
"Man får se den kanske fem gånger."

På frågan om var vi ser dem härnäst var svaret samstämmigt:
"Bio nära dig. Överallt. Din närmaste tv-skärm."

Jag tror dem.

Tips till unga som vill göra film

• Bestäm dig för att göra film – på riktigt.
• Var tydlig mot dig själv: det du skapar ska visas upp.
  

• Sätt en tydlig deadline.
• Pusha dig själv att bli klar i tid.
• Utan slutdatum blir projektet sällan färdigt.
• Hitta platser, personer och sammanhang där du kan få hjälp och stöttning
  

• Planera hellre för mycket än för lite.
• Räkna med att saker kan gå fel och ha en backup-plan.
• Be vänner om hjälp – med skådespel, ljus eller annat praktiskt.
• Se filmen som något som måste tas om hand för att bli klar.

• Våga visa upp det du har gjort, även om det inte känns perfekt.
• Att dela filmen är viktigare än att ha en ”perfekt” idé.

• Påminn dig om varför du gör film när det känns motigt.
• Fokusera på att bli klar, inte på att allt ska vara perfekt.