Den spontana majssoppan

Kära läsare – jag har ljugit för er.
Eller ja… ljugit och ljugit.

Jag har kanske snarare inte berättat hela sanningen.
I ett tidigare inlägg berättade jag om två rätter som föddes samma kväll.

Det var… inte hela sanningen.

För medan tiden sprang iväg mellan provsmakningar, kastruller och ett nyfunnet självförtroende kring stavmixern, uppstod även ett tredje experiment – en improviserad majssoppa som egentligen bara började med en ensam burk majs och ett akut behov av kvällsmat.

För den som vill reproducera kvällens lilla köksexpedition hemma finns receptet längre ned.

Hur en burk majs räddade middagen

I mitt förra inlägg, där jag skrev om min krämiga currygryta och den rostade pastasåsen, antydde jag att det var kvällens stora kulinariska projekt.

Det var det också.

Men det var inte hela historien.

För samma kväll föddes nämligen även ett tredje experiment.

När jag stod där i köket och rörde, smakade, justerade kryddor och smakade igen – flög tiden betydligt snabbare än planerat.

Det händer något märkligt när man lagar mat på det där sättet.
Man börjar med en tydlig plan och slutar tre timmar senare med flera kastruller på spisen, ett kök som ser ut som ett mindre slagfält – och en kropp som plötsligt inser att alla provsmakningar faktiskt inte räknas som middag.

Det var alltså dags att lösa kvällsmaten.

Helst snabbt.
Helst enkelt.
Helst något som också kändes lite som en belöning.

I bakhuvudet dök ett minne upp.

En majssoppa som en tidigare rumskompis lagade en gång för länge sedan.

Problemet var bara att verkligheten – som så ofta – inte riktigt samarbetade med minnet.

Som vanligt fanns inte alla ingredienser hemma.

Inte ens i närheten.

Det fanns dock en burk majs.

Och ibland räcker det faktiskt ganska långt.

Improviserad majssoppa

Ingredienser

• 1 gul lök

• 2 vitlöksklyftor

• 1 burk majs

• 4 dl grönsaksbuljong

• 2 dl kokosmjölk

• 1 tsk spiskummin

• lite chili eller chiliflakes

• saften från ½ lime

• salt och peppar

Gör så här

1. Hacka lök och vitlök och fräs dem mjuka i lite olja.

2. Tillsätt spiskummin, majs, chili och buljong.

3. Låt koka några minuter.

4. Häll i kokosmjölken.

5. Ta fram kökets nya stjärna: stavmixern.

6. Mixa soppan slät och gyllene.

7. Smaka av med lime, salt och peppar.

Resultatet blev en soppa som var mild, lite söt och förvånansvärt lyxig för något som i princip uppstod ur en ensam burk majs.

Snabba tortillachips med spiskummin

Eftersom en soppa alltid känns lite mer komplett med något krispigt till, fick två tortillabröd också hoppa in i experimentet.

Så här gjorde jag:

• Skär tortillabröd i trianglar

• Stek dem i lite olja i en het panna

• Strö över salt och en nypa spiskummin och chilipeppar

På några minuter har man chips som är betydligt godare än de flesta påsevarianter – lite varma, lite knapriga och med den där milda, nötiga smaken som spiskummin ger.

Dessutom visade det sig vara oväntat perfekt till majssoppan.

När jag till slut satte mig ned med en skål varm majssoppa och en liten hög tortillachips kändes det som en episk bedrift.

Inte ett halvfabrikat i sikte.

Än en gång blev det mat som gav mig ett tillfälle att lita på min intuition, testa mig själv och se om experimentet faktiskt höll.

Det är inget stort eller revolutionerande.

Men det är något i dessa små köksexperiment som långsamt hjälper mig tillbaka – som på sitt stillsamma sätt rehabiliterar mig och får mig att känna mig lite mer som mig själv igen.

Inte genom något märkvärdigt.

Utan genom en burk majs, lite improvisation och en stavmixer som plötsligt gör mig mycket coolare i köket än jag egentligen är.

Så ja.

Kära läsare.

Det blev inte två rätter den kvällen.

Det blev tre.