Jag har alltid gillat ord, begrepp och talesätt. Även ort- och gatunamn fascinerar mig och fångar min uppmärksamhet. Det är därför inget revolutionerande i sig att jag fastnar. Det som däremot var en smula oroande var hur jag i ett fall kom att känna mig närmast personligt angripen. Kränkt, rent av.
In i mitt djupaste väsen kände jag att det inte var okej. Ja, till och med fruktansvärt.

Vad var det då som gjorde mig så upprörd? Vad väckte ett sådant engagemang?

Låt mig sätta scenen.

Den första besattheten började en vacker kväll i början av mars. Det andades svagt av vår, men is och frost låg fortfarande kvar över gator, bänkar, hustak och träd. Skymningen var nästan overkligt vacker. Solen hade precis gått ner men det var ännu ljust. Det var som att rester av den gyllene timmen gift sig med kvällens rosa, lila och blå. Himlen såg ut som en akvarell. Frosten i gräs och på grenar blänkte som små små spån av blankaste silver.

Ljuset, ljuden, luften – allt kändes stilla och glödande. Jag uppfylldes av hur vacker världen kunde vara. Det kändes livsbejakande.

När jag kom hem började jag googla vad just den här delen av skymningen egentligen heter.

Borgerlig skymning.

...

BORGLIG SKYMNING.

Jag hör ordet och tänker på tjänstemän, bokföring, pärmar och verksamhetsrapporter. Något prydligt, välordnat och administrativt. Kanske lite ängsligt och tillrättalagt. Sekulärt och lite torrt. Lite motsatsen till överjordiskt vackert. 

I själva verket syftar begreppet bara på den period då solen befinner sig mellan 0 och 6 grader under horisonten – den ljusare delen av skymningen, då det fortfarande är tillräckligt ljust för att de flesta utomhusaktiviteter ska kunna utföras utan artificiell belysning. Som fackterm är den egentligen helt logisk, precis som man ibland talar om borglig tid. Jag läste in det civila och sekulära och satte det i motsats till det själarörande vackra. Att jag kan utrycka det i ord och rationalisera betydelsen gjorde tyvärr inte besvikelsen mindre.

Eftersom jag inte kom på vart jag skulle rikta mitt missnöje gjorde jag det enda rimliga.

Jag skrev en dikt för att återupprätta denna vackra stund på dygnet.

Trevlig läsning!

Borgerlig skymning

Himmel i skymning.
 Lila stråk, rosa andetag.

Glittrande frost sprider silver.
 Gyllene sol.
  Gömd under horisonten.

Guld dröjer kvar i molnets kant.

  Borgerlig skymning.

Gudomligt ljus.