Att äta resurssmart – men väl
När ekonomin var som mest ansträngd lärde jag mig att laga mat av det som fanns. Bönor, ris och fyndade varor blev vardag. I dag ger jag mig själv en ny utmaning: att behålla den uppfinningsrikedomen, men med större fokus på näring, balans och genuint god mat.
Som första uppdrag ska vi laga en mättande, näringsrik och framför allt god pizza.
Från pandemikris till nyfikenhet
Det var också under pandemiåren som jag upptäckte och förälskade mig i Matsmart. Via hemsida eller app gick det enkelt att beställa hem "räddade" produkter billigt. Via Matsmart fyndade jag bönor, torkat sojaprotein, pasta, ris, rengöringsprodukter och allt möjligt annat – ofta till samma kostnad som en veckohandling på Coop eller ICA.
Det var en nödvändighet.
Matsmart hjälpte mig att hålla budgeten.
Men inte alltid näringsbehovet.
Under den här tiden föll jag också för Atomic Shrimps Youtube-videor.
Även om hans experiment ibland andades lite väl mycket verklighet för mig – de låg obehagligt nära det jag själv levde i – så påverkade de mig starkt.
Hans sätt att närma sig matlagning handlade inte bara om snålhet, utan om möjligheter.
En form av gamification av problemen: att göra ekonomisk och materiell knapphet till en kreativ utmaning snarare än något som bara kändes överväldigande.
När min egen situation senare blev enklare – huset sålt, mer av studieskulden avbetad, lägre bolån och en buffert som faktiskt fick kallas buffert – släppte jag den här matlagningsresan. Jag blev bekväm. Och, om jag ska vara ärlig, lite för väl bekant med Foodora.
Nu vill jag hitta tillbaka.
Inte av nödvändighet, utan av lust.
Till ett bättre förhållande till mat.
Till ekonomisk stabilitet.
Och till ett mer hållbart, resursetiskt sätt att leva.
Att börja i verkligheten
Att laga mat baklänges, med inventeringen som utgångspunkt snarare än receptet, var en del av själva uppdraget. Därför inleddes äventyret med en inventering av skafferi, kyl och frys.
Vad finns här?
Vad behöver användas snart?
Och vad kan bli något tillsammans?
Pizzabottnarna, fyndade med kort datum, fick snabbt prioritet och satte ramarna för vad som skulle lagas.
En tidig fråga var hur pizzan skulle få tillräckligt med protein. Där föddes idén att blanda ner bönor i såsen. Cannellinibönor är krämiga, milda i smaken och kändes därför som ett självklart val. Extra järn och fibrer fick rätten genom haricots verts från frysen och färsk bladspenat.
Recept: Krämig pizzabas på cannellinibönor
(rustik, resurssmart, ekonomisk – och förvånansvärt god)
Ingredienser
1 burk cannellinibönor, avsköljda
1 tomat
1 paprika
1 paket passerade tomater
1 liten gul lök
2–3 klyftor vitlök, torkad funkar lika bra
Smör att steka i
Salt
Nymalen svartpeppar
Äppelcidervinäger
Chiliflakes
Torkad basilika
Torkad oregano
Till pizzan
2 pizzabottnar (fyndade från Matsmart, går enkelt att göra själv med få ingredienser)
Riven parmesan (kort datum)
1 burk burrata
Bladspenat
Haricots verts (direkt från frysen)
Så här gjorde jag
Jag fräste löken långsamt i smör tills den blev mjuk och lätt söt. Vitlöken fick gå i sist – steker man den för länge blir den bitter. Därefter tillsatte jag paprika och tomat och lät allt mjukna.
Jag tvekade mellan olivolja och smör, men smöret går ut om en vecka – så valet var egentligen enkelt.
Under tiden som kastrullen puttrade sköljde jag bönorna, lade dem på en skärbräda och mosade dem till en massa.
De passerade tomaterna åkte i, tillsammans med bönorna.
Den som orkar dra fram stavmixern kan såklart få såsen helt slät, men jag lät den vara lite rustik.
Såsen kryddades med chiliflakes, basilika, oregano och nymalen svartpeppar, saltades varsamt och fick sjuda en stund.
En liten skvätt äppelcidervinäger fick avsluta och balansera.
Såsen bredde jag på pizzabottnarna, toppade med parmesan, burrata, bladspenat och frysta haricots verts, och gräddade tills bottnarna var gyllene.
Jag toppade med bladspenat och extra peppar.
Receptet genererade mer sås än de två pizzabottnarna krävde – men här lämnas inget till komposten!
Det som blev över användes till matlådeproduktion. Pizzasåsen blev en perfekt bas till en enkel pastarätt, där även parmesan, bladspenat och haricots verts deltog.